torsdag 18 januari 2018
renar i kalvningslandet
Foto: Marie Enoksson.

Renskötselns förutsättningar

Renskötselns markanvändning varierar med årstiderna beroende på bland annat temperatur, nederbörd och vindförhållanden. Det är de faktiska förhållandena som avgör vilka marker som används.

Rennäringen är en arealkrävande näring och naturbetet en oumbärlig förutsättning.

Varierande förutsättningar
Hur markerna används mellan åren beror på betesförhållandena. Tillgången på vinterbete påverkas av snödjup, skare och isbildning. Andra faktorer kan vara kalhyggen, nya vägar och störningar från andra markintressenter. Oftast medför bestående förändringar i markanvändningen att det blir svårare, mer arbetskrävande eller omöjligt att låta renar beta där.

Årstidsland
Under olika årstider använder renarna olika delar av landskapet för bete, kalvning och flytt. De ytor som används under olika årstider kallas årstidsland. Varje årstidsland har sin egen betydelse i samebyns och renskötselns årscykel.

Vandringsleder
För vandringarna mellan olika betesmarker använder renen bestämda vandringsleder. Under vissa tider på året, framför allt i samband med kalvmärkning, höstslakt och flytt till vinterbetesområdena, samlar renskötarna renarna i större hjordar som drivs efter urgamla flyttleder.

Flyttleder
Flyttleder kan bestå av terrängformationer som sammanhängande myrar, frusna sjöar, dalgångar eller röjda stråk genom skogsmark. Vissa leder används regelbundet och andra sällan. Även en sällan utnyttjad flyttled kan vara oumbärlig ett år då förhållandena är sådana att alternativa flyttvägar saknas.

Svåra passager

Flyttlederna kan innehålla svåra passager som t ex vadställen, branta sluttningar, bebyggelse, vägar eller järnvägar.

Betesland
För de flesta samebyar består den viktigaste betesområdena i huvudsak av lavmarker. Men det finns samebyar där de viktigaste betemarkerna består av marker för grönbete. Rastbete används för vila och bete under flyttningen. Ofta ligger dessa strategiskt för att renarna ska kunna vila efter en dagsetapp.

Kalvningsland

Kalvningsland är områden vajorna återkommer till för att kalva. För fjällrenen är det lågfjällen i småkuperad terräng, ofta sydsluttningar. För skogsrenen är det områden med tillgång på lavhedar, myrar och bäckdrag. Kalvningslandet är ett större område där vajorna finns spridda och där kalvarna föds under maj månad.

Störningar
Renar är känsliga för störningar från andra markanvändare och rovdjur. Särskilt känsligt är det när vårbete och kalvningsland utsätts för störningar. Andra tillfällen är när renarna drivs i hjordar till rengärden för kalvmärkning eller skiljning. Om renarna skräms kan hela hjorden vända om och flera dagars arbete vara förgäves. Även vid vila och bete under flyttningar behöver renarna få vara ostörda.

Avskurna områden
Många betesområden har splittrats sönder genom samhällsutvecklingen och kan inte längre användas för effektiv rennäring.  I vissa områden ligger betesmarkerna långt ifrån varandra och flyttlederna är avskurna av exempelvis bilvägar och järnvägar. Då måste renarna fraktas med lastbil. Det är både kostsamt och arbetsamt.

© Sametinget 2018
Uppdaterad: 2012-05-10

Om Sametinget

Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige.

 

Myndigheten

Sametinget är en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter under regeringen.

Det folkvalda organet

Det folkvalda parlamentet består av 31 ledamöter som träffas till plenum tre gånger per år. Styrelsen är ytterst ansvarig för Sametingets verksamhet.

Kontakt

Sametinget
Box 90, 981 22 GIRON/KIRUNA
Besök: Adolf Hedinsvägen 58
Tel 0980-780 30, Fax 0980-780 31

Kontaktformulär

Öppettider:
Mån-Fre 08:30--12:00, 13:00--16.00
Sommartid:
Mån-Fre 08:30--12:00

Följ Sametinget

MenySamebyar
MenySamebyar
På sametinget.dev.imcode.com använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?