Lyckseles gamla begravningsplats användes under 1600- och 1700-talet. Alla samer i områdena runt Umeälven, Vindelälven och under en viss tid även Ångermanälven, hade skyldighet att begrava sina döda på Lycksele kyrkogård. Det var under en arkeologisk utgrävning sommaren 1950-51 som kvarlevorna grävdes upp och skickades iväg för analys. Västerbottens museum var ansvarigt för utgrävningarna och syftet var enbart att ta reda på var den gamla kyrkogården legat så att inte byggnader placerades direkt på den.
Men utgrävningen väckte intresse hos etnologen Ernst Manker från Nordiska museet i Stockholm, hos Bertil Lundman som arbetade på rasbiologiska institutet i Uppsala, och hos Historiska museets chefsosteolog Nils-Gustaf Gejvall, och fokuset förändrades. Kvarlevorna skickades ner till Historiska museet för analys och skulle därefter omedelbart återbördas enligt ett avtal som finns bevarat.
Trots återkommande krav från dåvarande landsantikvarien på Västerbottens museum återlämnades inte kvarlevorna. Fokuset hamnade helt och hållet på kyrkogården istället för att omfatta hela marknadsplatsen och avtalet om att lämna tillbaka kvarlevorna följdes inte upp.
Bevarade brev och anteckningar visar att det fanns rasistiska tankegångar bland några av forskarna och forskningsintresset verkade främst handla om huruvida de var samer eller inte. Det fanns en uttalad vilja från Gejvall att få behålla kvarlevorna, vilket kan ha varit en del av förklaringen till att de inte lämnades tillbaka som avtalats.
Det hela föll i glömska till 2013 då Västerbottens museum fick materialet från Statens Historiska museum. Länsmuseet kontaktade då Líksjuon Sámiensiäbrrie (Lycksele sameförening) i syfte att efterfråga deras önskemål om återförande av de mänskliga kvarlevorna, i enlighet med museets policy för repatriering. Líksjuon Sámiensiäbrrie gjorde omedelbart en formell hemställan – ett krav på återförande.
På Urfolkens dag, den 9 augusti 2019, skedde ett återbördande av kvarlevor till sin ursprungliga viloplats, även kallad repatriering, på Gammplatsen i Lycksele. För att göra ceremonin och högtidlighållandet stort och värdigt har Líksjuon Sámiensiäbrrie arbetat tillsammans med Svenska kyrkan, Södra Lapplands pastorat. Förutom repatrieringen med tillhörande ceremoni har ett stort arbete pågått i Lycksele kommun med att informera allmänheten om det som hänt.
Det hela föll i glömska till 2013 då Västerbottens museum fick materialet från Statens Historiska museum. Länsmuseet kontaktade då Líksjuon Sámiensiäbrrie (Lycksele sameförening) i syfte att efterfråga deras önskemål om återförande av de mänskliga kvarlevorna, i enlighet med museets policy för repatriering. Líksjuon Sámiensiäbrrie gjorde omedelbart en formell hemställan – ett krav på återförande.
På Urfolkens dag, den 9 augusti 2019, skedde ett återbördande av kvarlevor till sin ursprungliga viloplats, även kallad repatriering, på Gammplatsen i Lycksele. För att göra ceremonin och högtidlighållandet stort och värdigt har Líksjuon Sámiensiäbrrie arbetat tillsammans med Svenska kyrkan, Södra Lapplands pastorat. Förutom repatrieringen med tillhörande ceremoni har ett stort arbete pågått i Lycksele kommun med att informera allmänheten om det som hänt.